Hej

Var med Sandra och Maria i helgen, dem sov över hos mig tills idag och det var riktigt mysigt, vi skrattade, plockade äpplen och pluggade, alltid kul att vara med er!

När jag skrattar glömmer jag, men när allt blivit tyst kommer känslan upp i mig igen, den tar över min hjärna och min kropp och hela jag får panik, mina ögon tåras och mina händer skakar. Tur att ingen märker att jag mår skit många timmar om dagen.

Jag har gått och tänkt på en sak ganska länge nu, tänk hur många där ute som mår dåligt, men som man inte tror gör det.
Jag tror att många har sett mig som en väldigt sprallig och positiv person, och på ytan är jag det och när det händer ngt riktigt roligt såklart.
Men innerst inne så är jag bara en liten tjej med stressade tankar och för höga mål på sig själv. I 8 och 9 fick jag ibland min små utbrott och de enda jag gjorde under dem dagarna var att gråta, gråta ut allt som jag bar inom mig, men mina underbara vänner fanns alltid där då. och ni är bäst!!!!

Men jag mår bättre nu. och för att inte få tillbaka mina elaka känslor så tänker jag hela tiden, det här är mitt liv, det här är mitt liv, jag gör vad jag vill, jag ska styra upp mitt liv!  och det fungerar faktiskt, alla ni som känner såhär, tänk sådär, det här är faktiskt erat liv. Jag menar det här till en särskilt person, som har extrem panik över allt som rör sig och handlar om skolan, men älskling du vet säkert vem du är, försök att tänka positivt, för du är värd det bästa <3