Hej!!

Sitter här och har läst igenom gamla blogginlägg. Vissa jag har skrivit är riktigt deprimerande,  ; )
I vissa har jag skrivit tusen miljarder ord på hur mycket som är fel med mig själv.

Visst finns det saker som är fel med mig, gör det inte det med alla ?

Men det finns även saker som är bra med mig, för bara ett halvår sedan eller kanske tillochmed någon månad så skulle jag skämmas om jag skrev att jag är bra, jag skämdes för att ta emot komplimanger som andra sa, men nu är det väl bara att tacka och ta emot.

Jag vet inte vad som har hänt denna sommar, men jag har fått super mycket mer självförtroende än vad jag hade innan, jag har suttit och tänkt på vad det kan bero på men jag har inte kommit på någonting speciellt som hänt,...skumt, men bra!!

Kanske är det alla mina underbara vänner som ALLTID finns där och ställer upp för mig, som älskar mig för den jag är.

Och om dem gör det, kan väl jag också göra det?

Eller är det min kära familj som finns där och varje dag som går säger eller visar dem hur mycket dem älskar mig <3

Båda sakerna är nog stora anledningar till mitt förbättrade självförtroende, men till en viss del har jag nog bidragigt själv också. Att jag efter 16 år börjat att fatta att folk kanske menar det dem säger till mig, att dem inte säger det bara för att vara snälla. För när jag ger komplimager till folk så menar jag dem och varför skulle folk inte mena det dem säger till mig?

Att nu ha ett bra självförtroende gör mig modigare, jag känner mig snyggare ( även fast andra kanske tycker att jag ser likadan ut )  jag vågar mer och mår allmänt bättre.


Jag har dagar då jag känner mig äckligare än äckligast och fulare än fulast, jag vill inte ens gå ut ur mitt rum. Men hur skulle man kunna känna sig fräshare och snyggare om dem dagarna inte fanns och visade att man kan faktiskt se bra ut :)

Jag hoppas att mitt självförtroende ökar ännu mer för det är långt ifrån bra, men det är på bättringsvägar och jag känner att jag har gjort en bra insats och är nöjd med mig själv.

Jag gick till och med och handlade idag med mamma utan smink, jag vet att vissa eller ganska många går utan smink till skolan, men jag känner mig naken utan det. Men idag gjorde jag det och vad skönt det var, det kändes precis som vanligt även fast jag känner mig snyggare med smink så kände jag mig inte förskräckligt ful och bara ville springa och gömma mig bakom en stor mjuk kudde, utan nu gick jag där helt naturligt och tänkte inte ens på det.

Vad tjänar livet till om man varje dag ska gå och tycka att man är ful och inte räcker till? 
Jag gör det ibland nu,men förut var det verkligenvarje dag, men jag tror inte att det var så många som märkte för jag visade det sällan, visst såg folk att jag hade dåligt självförtroende, men så dåligt som jag hade kommer nog ingen någonsin att fatta.
Men som sagt är det ganska bra nu och jag hoppas att det blir bättre, fortsätter det så här så kommer jag nog ha ett normal bra självförtroende inom de närmsta 2 åren, hoppas jag, men man får väl se vad som händer och leva med, eller vad säger ni?

Hoppas att alla kan förstå vad jag skrivit och att det inte är för luddigt ; )

Bara för att jag pratat så mycket om mig själv och hur bra mitt självförtroende har blivit så är det väl inte mer än rätt att lägga upp någa bilder på mig ; )