Jag blir lite ledsen över att folk (nämner inga namn) tycker att jag ger upp för att jag bytte skola.

Efter två dagar på Samgymnasiet visste jag att jag inte skulle trivas där, att jag aldrig skulle kunna tänka det som min skola. Alla vet väl hur det känns att inte vilja något?

Att jag slutar i Järfälla för att söka nytt tycker inte jag är att ge upp!
Jag tycker att jag kämpade vidare, att jag istället vågar byta fast det kanske händer samma sak i nästa skola, att jag inte trivs. Jag hade lika gärna kunnat stanna på Samgymnasiet med mina två nyfunna vänner och hållt mig till dem och vantrivits 3 år ut, det tycker jag är att ge upp. Men jag kämpade vidare och vågade ta steget längre och byta och komma in i en klass som redan kände varandra, det hade ju kunnat bli sämre.  Men som tur var blev det inte det och hur kan man ge upp om man når sitt mål?

Egentligen bryr jag mig inte om vad dem tycker, för dem har ingen aning om hur det är men ändå kan jag knappt sluta tänka på det, att det finns dem som tycker att jag ger upp för en sån grej där egentligen motsatsen är att ge upp, hm?
Skitskumt är det men nu när jag har skrivit av mig hoppas jag att jag kommer att sluta tänka på det.